Nu har jag fått nog! Dags för krafttag som terapi

I förrgår kväll spårade jag på min stig till en av mina startplatser i Stenungsund. Det var jobbigt med skaren som höll hälften av gångerna och för övrigt brakade man igenom och ner 30-40 cm.
I går mitt på dagen gick jag dit igen, spårade igen (på eftermiddagen bar skaren mindre bra) och klippte av en del grenar som snötyngda hade böjts över stigen. Som avslutning piloterade jag juladraken till belåtenhet http://www.vimeo.com/9599771 Det var ytterst deprimerande med all snö, så jag började fundera på att åka ner till Skåne och barmark. Idag fattade jag dock ett annat beslut för morgondagen: Jag tänker ta mig upp på mitt SV-vända hemmaberg och som terapiarbete skotta undan snön så att jag kan komma åt och röja bort träd och buskar (inringade med rött på bilden) för att anlägga en nedre startplats
Jag föreslår att man i Värmland gör någon liknande nytta i väntan på vårens flyg, t.ex. att rätta till den något felorienterade rampen på Tosseberg medelst en utbyggnad åt NV...

Vid första försöket kom jag inte ens halvvägs till foten av hemmaberget, ty gångvägen ner tiill dalan var förfärligt hal. Jag gav upp efter att ha börjat halka ett par gånger och gick tillbaka upp på snövallen på sidan om gångvägen och satsade mina krafter på att gräva ett dike i den hårda tjocka skaren på gräsmattan och därefter på simning. En ganska sorlig dag, som skulle ha bjudit på underbar termikflygning, om det inte hade varit för det eländiga snö- och istäcket...