Jag gick in i min gamla Herrgård. Tempen låg på ca 4+ inomhus. Kallt och ruggigt. X:et hade kommit för att hämta ungarna så jag gick raskt igenom alla tomma och kalla rum i hopp att finna dem. Våning för våning. Svor för mig själv över de trasiga fönstren som släppte in kylan. När jag kom upp på 4:e våning och öppnade dörren såg jag min sambo i färd med att elda i öppna spisen. Hon frös och gjorde allt hon kunde för att hålla sig och familjen varm. Då fick jag till förskräckelse se min samling XC-mag ligga bland lågorna. Hon hade tagit mina skärmflygtidningar för att hålla värmen i det stora kalla huset. Jag blev vansinnig. och utbrast:" Vad i helvete gör du? Eldar du upp mina skärmflygtidningar? För helvete, där är ju massa artiklar om flygställen som jag ska åka till och nu går de alla upp i rök." Mitt liv försvann och hon bara skakade på huvudet och fortsatte elda.
Riiiiing-riiiiiing! Väckarklockan ringde ilsket. Det var med lättnad jag slog upp ögonen stirrandes i taket i vårt sovrum. Det var kallt, men inte så kallt. Jag insåg att allt var en dröm och gick ut i köket för att sätta på kaffe. Där stod min sambo med färdigt kaffe och nykokta ägg. Jag satte mig vid bordet och berättade om min otäcka dröm och hur lättad jag var som vaknat upp ur den.
Då säger hon: "Niklas. Det finns inget skärmflyg. Det finns inget Tosseberg. Ingen Bernt. Inga Solstollar eller Helixar. Det är din hjärna som spelat dig ett spratt. Det är en psykos. Det är bara fantasier som du har. Att människor kan flyga med tyg och snören i paradisliknande landskap det måste du ju förstå att det inte går." Jag fick panik, hade hon rätt? Vad var verklighet och vad var galenskap?: "Nej, du har fel. Det går flyga. Jag vill flyga", skrek jag och sprang förvirrad ut i kylan. Jaa och där springer jag nu, naken i strumporna. I mörkret.
Hem 
.
