Jag har ju inte flygit så många olika skärmar egentligen men den första var en DHV1. Den köpte jag direkt efter avslutat kurs. En vacker vinterdag på Vassjön gick den säkra nybörjarskärmen av oförklarlig anledning i parachuting. Tack vare rådigt ingripande från vinschföraren så gick det bra. Jag sålde den direkt för att köpa en skärm som inte var så att säga "bergsbyggd"= stannar överhuvudet utan att bromsa den vid tex en baklängesstart.
Det blev en DHV2 istället. Jag var nog lite lätt i den skärmen och jag fick ganska ofta inslag. Jag vet att jag sa att flyga med inslag är som att åka mc med sladd. Alltså har man inte ställ på hojen i princip hela tiden så går det för mesigt. När vi var på en resa i Turkiet fick jag inslag och kravatt på DHV2-skärmen. Det fick till följd att jag gick i autorotation längs bergväggen och jag var helt säker på att det var min sista dag i livet. På nåt sätt som mer är att betrakta som tur och desperat överlevnadsinstinkt än skicklighet fick jag ut skärmen innan jag slog i bergväggen mellan 1700 och 1900 starten.
Jag åkte hem tänkte att den där skärmen törs jag fan inte flyga nåt mer, så jag köpte mig en 2-3a. De första flygen hatade jag den nya skärmen. Det vingliga helvetet var överallt tyckte jag. Men efterhand lärde jag mig att hantera den och insåg att de luftrörelser den förmedlade till mig kunde användas som information hur jag skulle flyga den. Faktum är att jag lärde mig flyga det vingliga helvetet och kärlek uppstod.
Sen köpte jag Boomsporten. Den hade en enorm prestanda och var väldigt stabil. Den förmedlade inte lika mycket rörelser och var däremed mer vilsam att flyga. Man sa att det gör att hjärnan får mer energi att ägna sig åt att studera omgivningen. Så sant så sant. Prestandan var lysande och jag fick känslan av att det gick flyga egentligen vart som helst om man nu tyckte det var viktigt. Högt, långt eller länge. Det blev helt plötsligt väldigt lätt.
Då kom höstmörkret och det blev tråkigt. Brist på flygning botades med shopping. Jag orkade inte hålla mig utan köpte en ny 2-3a trots att jag var nöjd som det var. Det blev efterföljaren GTO. Första flyget proppade jag i alla vattenflaskor i vanlig ordning och fick mig en jävla tur. Skärmen var överallt, men kändes rock solid och var väldigt rolig, men mer krävande att flyga än BoomSporten. Hade fullt upp med att ha den över huvudet, vilket var fantastiskt roligt. När jag sedan åkte utomlands för att flyga råkade jag ställa mig på vågen för att mäta bagagevikten. Med lite lätt huvudräkning kunde jag räkna ut att jag blivit fetare och följdaktligen flygit GTOn med ganska mkt över vikt, därav den rappa känslan. I Italien plockade jag ur lite vatten och skärmen blev lite lugnare. Nu hade jag enormt bra prestanda och en lagomt livlig och rolig skärm. Jag älskar båda skärmarna men Boomsporten är mer förlåtande och GTOn har bättre prestanda. Nästan onödigt bra egentligen. Att flyga långt med den är lika lite utmaning som att ta bilen.
Det pratas om säkra skärmar och klassning. Men faktum är att jag har aldrig haft så lite inslag sedan jag började flyga 2-3 skärmar. Man kan också använda den extra prestandan till att ligga längre ut från bergen när man hangar. Det känns väldigt tryggt för mig.
Hem 
tycker om dina inlägg 
Jo da, så var det med det. Därför fegade jag ur även denna gång 
